Girlpower i Damallsvenskan – en viktig påminnelse

När kvinnliga domare, funktionärer och tränare syntes längs matchlinjen i tisdagens derby i Damallsvenskan blev det tydligt hur mycket det betyder att se kvinnor i handbollens ledande roller. Trots framsteg visar säsongens statistik att kvinnor fortfarande är underrepresenterade på elit- och förbundsnivå. Därför vill Handbollförbundet Öst lyfta de förebilder som finns – och inspirera fler att följa efter.

Tisdagen den 25 november var det ordentligt med girlpower i Huddingehallen när derbyt i Damallsvenskan spelades mellan Huddinge HK och Skånela IF. Kvinnor syntes både på planen och runt den – som domare, funktionärer och i tränarstaben. En sådan helkväll är fortfarande ovanlig – och just därför värd att lyfta.

Och ovanlig är den av en anledning. När vi tittar på årets siffror blir bilden tydlig:

• På elitnivå är endast 2 av 32 domare kvinnor, och på förbundsnivå är det 5 av 38.
• På funktionärssidan är fördelningen bättre – i FU4-gruppen är 51 av 96 funktionärer kvinnor.
• På tränarsidan dominerar männen stort: i både Handbollsligan herr och Herrallsvenskan saknas kvinnliga tränare helt, både som huvud- och assisterande tränare. Kvinnor förekommer i tränarteamen, men då i andra roller.
• På damsidan är representationen något starkare: i Handbollsligan dam finns tre kvinnliga assisterande tränare, och i Damallsvenskan två kvinnliga huvudtränare och fyra assisterande – varav en assisterar en av de kvinnliga huvudtränarna.

Dessa siffror understryker varför kvällar som den i Huddingehallen spelar så stor roll. Att se kvinnor i ledande roller - som domare, funktionärer och tränare - är inte bara inspirerande, det kan vara avgörande för att fler ska våga ta steget. För unga tjejer som står i början av sin tränarresa kan det vara skillnaden mellan tvekan och mod: att få se någon som visar ”Det där kan vara jag.”

En röst från verksamheten: Sara Hornö, huvudtränare i Skånela IF

Sara Hornö, en av de två kvinnliga huvudtränarna i Damallsvenskan. Här delar hon med sig av sina erfarenheter – och sina råd till nästa generation.

Till unga tjejer som vill bli tränare:
”Våga fråga och våga säga ja. Vill du ha större ansvar – be om det. Och känner du att du inte klarar allt själv, våga be om hjälp och stöd. Ofta finns det många som både vill och kan hjälpa dig. Utmana dig själv och tro på din egen förmåga. Du behöver inte ha alla svaren själv. Det är något jag själv jobbar med hela tiden.”

Om hennes egen resa och förebilder:
”Min tränarresa har gått ganska fort. När jag slutade spela 2019 tänkte jag att jag aldrig ville se en handbollsmatch igen – men två månader senare stod jag där som tränare. Jag började i Kungsängens SK för F03/04, har varit med i Handbollförbundet Öst för P07 och även som RIKS-instruktör. Jag kom till Skånela IF för två år sedan, efter att ha varit med i damlaget i Kungsängens SK i två säsonger och kände att jag ville ha en ny utmaning. Och det blev mer än jag räknade med när vår huvudtränare lämnade mitt i säsongen. Jag fick ta över huvudansvaret från januari, med stöd från Jimmy Karlsson. Det var självklart att tacka ja, men jag ska inte säga att jag inte tvivlade på min egen kunskap ibland – det gör jag fortfarande, ganska ofta faktiskt. Jag har alltid haft en hög målbild för hur jag vill vara och vart jag vill, och jag är nog väldigt lyhörd och nyfiken på andra människor, både på och utanför handbollen.”

Vad föreningar och förbund kan göra:
”Sätt upp stödstrukturer och våga lägga resurser på att hjälpa tränare organisatoriskt. Att känna att man inte är ensam och inte behöver kunna allting själv är viktigt – oavsett om man är tjej eller kille. Och våga fråga tjejerna! Om någon tvekar eller säger nej – fråga varför och vad som skulle krävas för att det ska bli ett ja. Ofta handlar tvekan om osäkerhet kring den egna förmågan, och den går att flytta.”

Om känslan av kvällen i Huddingehallen med många kvinnor i ledande roller:
”Det var inget jag reflekterade över där och då, men det är alltid kul med fler tjejer. Jag gillar när unga människor, oavsett kön, är drivande i handbollen. Det är så vi får fler att stanna kvar även om man inte längre kan spela själv.”

Avslutningsvis

Genom att lyfta de kvinnor som redan är aktiva – som tränare, domare och funktionärer – vill Handbollförbundet Öst både hylla deras arbete och inspirera fler att ta steget. Handbollen behöver fler perspektiv, fler ledare och fler domare – och framtiden formas av dem som vågar.